Eftertankar

Eftertankar

Ett fyrfaldigt leve för min fru

Om livetPosted by Eftertankar Thu, January 13, 2011 11:54:44

Idag fyller min fru 49 år.

Och i dagarna firade vi vår 28:e bröllopsdag.

Jag uppvaktade med 30 tulpaner. En för varje år och två till för att… ja, för att tulpanerna såldes i förpackningar om tio i varje, och för att det helt enkelt kändes dumt att kasta bort två stycken. Hur som helst ger dessa dagar tillfälle att tänka till lite extra omkring detta att ha någon att dela livet med. Något som man efter 28 år kanske lätt bara tar för givet. Men så självklart är det förstås inte alls.

- Tager du denna… att älska i nöd och lust?, frågade min svärfar med myndig stämma. Fast inte i rollen som svärfar, utan som vår vigselförrättare, en vacker januaridag 1983. Och jag svarade frejdigt ja, nitton år gammal, och kanske ännu inte så helt införstådd i det där med ”nöd”.

Idag vet jag mer om både nöd och lust. För 28 är en lång tid. Under denna tid har vi hunnit möta glädje, vänskap och mycket annat vackert. Inte minst har vi fått ta emot tre fantastiska barn och se familjen växa. Men vi har också mött sorgen, besvikelser och förtvivlan.

Under så många år och i så många faser av ett liv upplever man så klart både toppar och dalgångar i en relation. I allt detta har vår tro och vår gemenskap med Gud varit en obegripligt stor tillgång. Eller som predikaren skriver i Gamla Testamentet, Pred 4:12: en ”tredubbel tråd brister inte så snart”. För omkring våra tunna livstrådar har en tredje spunnits, betydligt starkare än våra: Guds egen närvaro, som blivit den stora röda tråden genom hela vårt gemensamma liv.

Hos Gud har vi hämtat kraft.

Av Gud har vi lärt oss försonas.

Till Gud har vi burit våra barn och bekymmer,

och så själva blivit burna.

Jag beundrar min fru. Hon är nog den mest fantastiska människa jag känner, och dessutom min allra bästa vän. Att vara pastor är en rätt knepig uppgift. Den livsväg jag har valt är inte alltid lätt att gå. Att då vara den som går vid min sida måste minst sagt vara en svår utmaning ibland. Hur ofta själavårdarens livskamrat får bli själavårdarens själavårdare och förebedjarens förebedjare vet jag inte, men jag vet att tusentals och tusentals människor som stått vid en andlig ledares sida genom historien fått bära ett oerhört stort lass för kyrkans liv och väl. Och Maria har i ordens alla meningar alltid varit en av dem. En av dem som burit så många och så mycket, så ofta och så troget, nästan alltid i det fördolda.

Och det ska man tänka på ibland, eller hur?

Och tacka Gud för.

Så... ett fyrfaldigt leve för min fru!



"Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er."
(Paulus, om ännu en Maria i församlingen i Rom, Rom 16:6)







  • Comments(1)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post89