Eftertankar

Eftertankar

Nopp... det är texten som är själva saken

Om livetPosted by Eftertankar Thu, December 02, 2010 16:46:37
En röst i bilradion berättade om ett kyrkobesök första advent. Mannen med rösten var positiv. Besöket hade varit till belåtenhet. Det är viktigt med tradition, menade han. Och kyrkan har en viktig roll att fylla som en given samlingsplats där alla är välkomna. Problemet är bara texten, fortsatte mannen. Den gamla bibeltexten från Uppenbarelseboken hade inte gått att förstå. Istället borde kyrkan börja använda nya och moderna texter. Varpå vi fick ett förslag på en användbar diktsamling av författaren och nobelpristagaren Pär Lagerkvist.

Fast, hur bra nu än Pär Lagerkvist må vara, måste jag nog ändå få fråga: är det fortfarande kristendom vi har kvar om vi gör oss av med Bibeln?
Visst kan nya och moderna texter fungera bra som åskådningsmaterial och tankeväckare. Jag läser en hel del själv av den varan. Och jag använder dem dessutom gärna i mina predikningar. Men ändå... kyrkan förvaltar faktiskt ett budskap. Och det är budskapet som ska förändra kyrkan. Aldrig tvärtom.

Jag håller med om att det finns många texter i min Bibel som är svåra att förstå. Och jag ler igenkännande åt en text i Petrus brev i Nya Testamentet där Petrus skriver att det ibland är ganska svårt att förstå vad Paulus skriver.
Men svårt att förstå är inte detsamma som obegripligt. I alla fall inte om man lär sig några grundläggande saker om biblisk läsförståelse. Och vore det inte till på köpet lite naivt att förvänta sig att en bok som handlar om våra komplicerade liv, och som brottas med frågor om ondskans existens och Guds närvaro, skulle vara särskilt enkel, i bemärkelsen lättsmält. Med tiden lär man sig istället att uppskatta just det att Bibeln inte faller för trycket på förenklingar och populism. För visst bjuder texterna på visst tuggmotstånd, men också på verklig mättnad.
Själv älskar jag stunden då jag får slå mig ner med en bibeltext för att försöka gräva så djupt jag bara kan i den. Inte för sakens skull, men för Guds. Och för min. För att jag så väl vet att jag behöver de skatter som finns gömda i orden, liksom det hopp som burit miljoner genom sekler.

I skrivande stund kommer jag just från ett sjukbesök. Den gamle man jag mött har kanske bara dagar kvar att leva. Men det är OK, för min vän är försonad med både sitt liv och sin död. Och därtill buren av tron på en Himmel bortom graven.
Jag älskar många av Pär Lagerkvist texter. Men det är bara det att vare sig de eller någon annan jordisk författares texter liksom räcker när livet ställs inför sina svåraste prov.

- Dina ord är mina fötters lykta, ber psalmförfattaren i Psalm 119. Och i de mörkaste av våra mörka stunder behöver vi ljus som hjälper oss att se vägen framåt.
I sådana stunder har Jesu ord en alldeles särskild bärkraft.

Och detta blev texten för dagen och för mötet mellan den gamle och mig, Joh 14:1-3: "Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är."

När de egna orden känns för fattiga får vi låna ord från Gud. Och än en gång bar de... så varsamt och vackert en gammal man mot evigheten som en älskande mor bär och vaggar som sitt barn till ro och sömn.

För visst är det själva texten som är saken.
På annat sätt kan det vare sig vara eller bli.
Kristen tro är tron på Kristus.
Det Jesus är och det Jesus lär är vad kristen tro måste vara och förbli.


Och så till någonting helt annat:
Några bilder från dagens drama i vårt köksfönster.
Nessa, vår kattunge, upptäcker... fåglar.



Vad är det där?



Bäst att vara på sin vakt.




It´s the Eye of the Tiger.




  • Comments(5)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post83