Eftertankar

Eftertankar

Att samla på böner

Om livetPosted by Eftertankar Wed, November 10, 2010 14:24:15


"...töm ut ditt hjärta som vatten..."



Jag har börjat samla på böner.

Under årens lopp har jag samlat på en massa olika saker: mynt, frimärken, växter och blad att sätta under press… porslinsbjörnar, fotografier, trähästar… Och nu har jag alltså också upptäckt bönen.

I min ungdoms församling var den ”fria bönen” allenarådande. Skrivna och lästa böner förekom nästan aldrig. Hjärtats bön var idealet. Och det är jag kanske trots allt rätt tacksam för. Den fria bönen låg livet nära. Det man kände var det man bad. Vilket hjälpte mig att så småningom också formulera min egen tro och att hitta min egen gudsrelation.

Ärligt talat var jag nog rätt länge skeptisk till ”färdigskrivna böner”. Min upplevelse var att de så lätt kunde bli slentrianmässiga... formella... opersonliga.

Den fria bönen kommer nog förmodligen alltid att bli den som står mig närmast. Jag har nämligen ett starkt behov av att få säga Gud som det är.

I Klag 2:19 i Gamla Testamentet finns en uppmaning: ”Stig upp om natten och ropa vid början av varje vakt, töm ut ditt hjärta som vatten, öppna dig inför Herren.”

Jag tycker väldigt mycket om det där med att tömma ut sitt hjärta inför Gud. Att, utan censur eller krav på fromhet, bara få hälla ut allt man bär omkring på i en så stor uppriktighet man bara förmår. Det är naket och ärligt och omedelbart. Det är direktkontakt med Gud.

Men det finns också ett problem med "den fria bönen". D.v.s. om vi nu alltid bara ber för vad vi känner för, och därmed också aldrig ber för vad vi inte känner för, så riskerar vi med tiden att fastna i en slags rundgång. Ja, vi kan komma att fastna i oss själva och vårt eget, så att vi aldrig kommer längre än så. Och snart hör vi oss säga samma sak till Gud, om och om igen, utan att vår tanke någonsin lyfter, och utan att vi någonsin kommer vidare. I sådana lägen har jag märkt att jag behöver hjälp. Kanske genom att jag får be med någon annan, som tänker och känner annorlunda än jag. Den hjälpen kan jag få genom att jag uppsöker en vän som ber med mig. Men här kan också den skrivna bönen ibland fungera väldigt bra.

Inte minst gäller detta Psaltarens många böner. För Psaltaren, i Bibeln, är fylld, både av Guds ord till oss och av människors böner till Gud. Genom denna bönbok, som också var Jesu bönbok, får jag alltså hjälp, både med att tala till Gud och att lyssna till Gud. Därför använder jag då och då, åtminstone någon gång varje dag, ”Tidebönsboken”, där jag får hjälp att be mig genom psaltarspsalmerna, och andra böner i min Bibel. Och jag märker att det ofta hjälper mig vidare, när jag på det sättet får be med tankar jag själv inte skulle kommit på och utifrån en klokhet jag själv inte har.

Men också andra bönböcker är användbara. Genom att t.ex. be en bön som Augustinus en gång bad så ber jag ju faktiskt tillsammans med Augustinus (en av kyrkans ledare som levde på 400-talet). I dessa stunder upphäver vi tidens barriärer och påminns om att den kristna gemenskapen inte ”bara” är världsvid. Den trotsar också tidens gång, och vi delar en gemenskap i Kristus som sträcker sig genom seklerna, från evighet till evighet. (Wow!)

Här följer några böner jag lärt mig älska:


”Alla mina ord och tankar,

Jesus, låt dem glädja dig.”

(Jakob Arrhenius, 1642-1725)


”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.”

(Sinnesrobönen, Reinhold Niebuhr, 1926)


”Herre, när jag läser psalmerna, låt mig höra dig sjunga.

När jag läser ditt ord, låt mig höra dig tala.

När jag mediterar över varje sida, låt mig se din bild.

Och när jag söker omsätta dina bud i handling,

låt mitt hjärta bli fyllt av glädje.”

(Gregorius av Nazianzos, ca 329-389)


Och en underbar bön för den som har svårt att sova:

"Må Andens frid vara min i natt.

Må Sonens frid vara min i natt.

Må Faderns frid vara min i natt.

Varje morgon och kväll av mitt liv. Amen”

(En gaelisk bön från 1800-t, Carmina Gadelica)


”Ge mig ett hjärta som är främmande för tråkighet,

som varken känner till knot, suckar eller klagan.

Tillåt inte att jag bryr mig alltför mycket

om detta alltför uppblåsta något som kallar sig ’jag’.”

(Thomas More 1478-1535)


”O Gud, när min tro blir täckt av damm, blås den ren med din Andes vind.

När min vilja att lyda blir stel och rostig, smörj den med din Andes olja.

Återuppliva glöden i min kärlek till dig

och den bereddvillighet som präglade min första vilja att lyda. Amen”

(Eugene Peterson, 1932-)


Även barn får be:


”Käre Gud.

Jag vet att man ska vända andra kinden till

men vad gör jag om min syster slår mig på ögat.”

(Therese, 7 år)


”Snälla farbror Gud.

Kan du visa mig hur man får bort målarfärg?”

(Hans, 6 år)



  • Comments(3)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post80