Eftertankar

Eftertankar

På lätt svenska... eller?

Om livetPosted by Eftertankar Tue, October 26, 2010 13:10:54
Gårdagskvällen bjöd på många känslor. Jag hade sedan lång tid tillbaka lovat att besöka "Kyrkornas Flyktingrådgivning" här i Borås. Varannan måndagskväll samlas nämligen en rätt stor grupp människor, från många olika länder, i Immanuelskyrkan fina lokaler, för gemenskap, samtal och stöttning. Samlingen, "Bibeln på lätt svenska", skulle den här gången vara ett bibelstudium över en rätt... nej jag tror jag skriver väldigt svår bibeltext. Jesus undervisar till att börja med, i det som har kommit att kallas för "Bergspredikan", om sin syn på Bibeln. Och han säger, ja lovar då, att även om Himmel och jord förgår ska Guds ord förbli och stå fast. Så trots allt hat mot Bibeln, och trots alla försök att bränna den, både med eld och argument, kunde vi därför ta fram vår Bibel, och läsa den tillsammans.
Så långt allt väl.
Men sedan...
Sedan fortsätter Jesus med att säga att om vi inte är mer rättfärdiga än fariséerna, d.v.s. om vi inte lyckas bättre än de, kommer vi aldrig in i Himlen.

Grattis!

Jesus berättar om en sådan där "farisé". Han kom till templet för att be. Och så här bad han, Luk 18:11-12: "Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper."
Häng kvar nu. Den här "farisén" levde ett så bra liv och lyckades så väl med allt att han t.o.m. själv verkar imponerad. Så nu, när han ska be, vill han därför också berätta för Gud hur bra han själv är. Bara så att Gud inte har missat det. (!)

- OK... om ni nu inte lyckas bättre än honom så är det kört för er, säger Jesus. Ungefär.

Dessutom läste en farisé sin Bibel kanske tio timmar om dagen... och så bad han nog nästan resten av tiden.

Nu tar vi fram checklistan: Läser du kanske Bibeln mer än han? Ber du mer? Ger du mer? Fastar du oftare? ... Kanske inte. Så vad säger Jesus då? Säger han att det är kört för dig, och att du aldrig kommer in i Himlen?
Nej. Men Jesus säger att om det var det det skulle bero på, då är det kört för oss alla. Om man skulle vara tvungen att först leva fullkomligt för att få komma till Gud, då är allt hopp ute. Men nu - och missa inte detta - fortsätter Jesus sin berättelse om farisén i templet. Han var nämligen inte ensam där. Längre bak - ja längst bak - i templet stod en stackare som jag. Och så här bad han, och så här kommenterar Jesus hans bön, Luk 18:13-14: "Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: 'Gud, var nådig mot mig syndare.' Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

Så det var detta jag nu hade fått i uppgift att försöka förklara när jag mötte mina nya vänner igår. Nämligen detta att vi alla har misslyckats med att vara "goda nog", men att Gud ändå älskar oss, och ger nåd och förlåtelse till alla som kommer till honom, i ödmjukhet. Så, Himlen ska inte fyllas en dag av perfekta människor, för sådana människor finns inte. Nej, Himlen ska fyllas av människor som tagit emot förlåtelse. Himlen ska inte fyllas av människor som tyckte att de var goda nog, utan Gud. Men Himlen ska fyllas, av människor, som såg att de behövde Gud och som därför sa sitt ja till honom genom tron på Jesus Kristus. Det ena, d.v.s. att försöka förtjäna Guds kärlek, kallas religion. Det andra, d.v.s. att ta emot Guds kärlek och förlåtelse, ja hela Himlen med evigt liv och evig glädje, som en gåva, av nåd, kallas kristendom.

Hur jag lyckades med att säga detta vet jag inte. Vi läste bibeltexter på inte mindre än fyra språk: svenska, tigrinja (ett etiopiskt språk), persiska och arabiska. Jag försökte hålla mitt studium över en väldigt svår bibeltext... på lätt svenska... utan att riktigt veta om det jag sa var begripligt på något språk alls. Spännande, milt sagt. Men svårt, så klart.

Men en sak tar jag med mig. En händelse jag kommer att minnas länge. Med i samlingen fanns en man och en höggravid kvinna. Det lyste av glädje omkring dem, så jag förstod att någonting bra måste ha hänt. Och hon hade bakat goda kakor från hemlandet som vi nu alla fick smaka. De ville nämligen dela med sig, av både kakor och av tacksamhet, eftersom de just fått veta att de äntligen, efter lång väntan och mycken oro, fått permanent uppehållstillstånd.
Och sällan har jag ätit en kaka med sådan glädje.

Och till sist, några bilder till på vår nya familjemedlem, Nessa, som finner sig alltmer tillrätta i sitt nya hem.
...

En liten katt, just i färd med att sätta i sig en del av min senaste Max Lucado bok. (Till min lättnad övergick hon snart till Marias pelargonia istället.)
...

Solkatt

  • Comments(1)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post79