På tröskeln mot ännu ett år
Om livetPosted by Eftertankar Thu, December 31, 2009 10:52:50Det är årets sista dag. Jag har just tagit ett varmt bad. Maria sover än. Johanna är i fjällen. Katten kräver att få sitta på datorns tangentbord. Jag säger nej. Katten säger jo. Och på den vägen är det. Termometern har för länge sedan passerat fryspunkten och närmar sig nu smärtpunkten, någonstans i närheten av 15 minusgrader. Solen går sakta upp och kastar sitt ljus över trädens rimfrostsilver. Årets sista dag blir kanske dess vackraste.
I år har vi tackat nej till alla nyårsfester och stämt heligt möte med Gud vid tolv slaget. År 2009 blev utan tvekan vårt livs svåraste. Julhelgen utan Johan var tung. På julafton åkte vi upp till hans grav vid flera tillfällen. Första gången jag kom dit var hela gravplatsen översnöad och igendriven. När jag lade mina bara händer på den iskalla stenen för att stryka bort snö och is värkte de av kylan. Jag lät dem ligga kvar. Smärtan i handen blev nästan trösterik. Nu behövde åtminstone inte själen bära all smära ensam.
Julen blev ändå vacker. Avslutningen med våra vänner i kyrkan blev ännu en avstämning med vad som innerst inne egentligen är viktigt. Barnet i krubban har förändrat allt. Nu bär Marias son också vår.
Idag ska jag sitta i min stol och tänka. Jag ska ha en Bibel i min ena hand och en varm kaffekopp i den andra. Så ska jag låta tanken gå till Gud och bli bön. För vi har mycket att tala om idag, Gud och jag. Jag har frågor att ställa. Har Gud några svar att ge? Det kanske inte är det viktiga. Det viktiga är nog att Gud lyssnar, bryr sig och förstår.
Med mig över tröskeln till ett nytt år tar jag en gammal bön. Så här bad profeten Habackuk redan 600 år före Kristus, Hab 3:2:
"Herre, jag har hört om dina gärningar,
jag har sett dina verk, Herre.
Förnya dem i denna tid,
ge dig till känna i denna tid,
minns i dess oro din barmhärtighet."
- Jag har hört...
- Jag har sett...
- Gud förnya...
- Ge dig till känna...
- Minns din barmhärtighet...
- Kom ihåg oss...
- Glöm oss inte!
Detta är böner jag gärna vill be inför mitt eget möte med ännu ett år.
Under dagens första timmar, på årets sista dag, kan jag inte låta bli att också känna mig tacksam. Jag är så tacksam för min församling, för vänner, både Johans och våra, och för många kristna syskon från många andra kyrkor i Borås, som burit oss genom det år som nu ska ta slut. Utan dem (utan er) kunde det inte ha gått. Tack till dig som bett för oss, och tack till dig som kanske då och då också det år som kommer vill knäppa dina händer och be för Maria och mig, och för våra flickor.
Till sist, en nyårsdikt:
Nyårstankar
Alla säger att tiden går
Men vart?
Alla hoppas på bättre tider
Snart
Som om vi stod där
Hela mänskligheten
På en oändligt lång
Perrong
Beredda att stiga på
Det år som snart ska gå
Mot det vi ännu inte känner
...
Alla säger att tiden går
Med fart
Och att vi nu måste skynda
För att hinna klart
Som att vi står där
Hela mänskligheten
Vid ett löpande band
Och inget annat kan
Än att stämpla in och stämpla ut
Tills livet till slut
Tar oss till det vi ännu inte känner
...
Alla säger att tiden går
Alla utom en del
Som säger att det är fel
Som säger att tid är någonting som kommer
Inte går
Att tid är någonting
Man får
Som att vi satt där
Hela mänskligheten
I Guds trygga famn
För att få
Ny tid
...
Ny nåd
...
Av Någon som känner våra namn
...
Som om Någon
Stack sin hand i vår
Och sa: - Vi går
Mot nya mål
Mot det ni ännu inte känner
- Comments(0)http://eftertankar.micaelnilsson.com/#post53
