Eftertankar

Eftertankar

Det är redan gjort!

Om livetPosted by Eftertankar Mon, April 16, 2012 15:28:47


Hur ofta händer det att du känner dig riktigt, riktigt lyckad? Hur ofta går du hem från jobbet och säger till dig själv att idag, idag var du bra? Det är förstås inte fel att känna så. Men jag tycker nog att det är svårt att känna så. För hur mycket jag än arbetar; hur jag än skärper mig och försöker göra mitt bästa, så är det ändå inte svårt att finna någon som önskar att jag skulle gjort det på annat sätt, gjort det bättre eller som hittar något som inte alls blev gjort. Och vad gör du då, när ditt bästa inte räcker?

Det sägs ibland att vi alla bär omkring på tre stora frågor: Vem är jag? Duger jag? Får jag vara med? Och att de svar vi finner på dessa frågor kommer att forma våra liv.

Jag tror att det finns mycket sanning i det. Jag samtalar ibland med dem som har svårt att besvara den första frågan: Vem är jag? Kampen med identiteten ger en jobbig konturlöshet åt livet, leder till svårigheter med gränssättningar och gör att snart vem som helst kan klampa rakt in och ta över.

Och jag samtalar ibland med dem som inte fick vara med, som kanske blev mobbade i skolan, och t.o.m. gick osedda genom kyrkan, och tänker då ibland på det där barnet i Tove Janssons berättelse om Mumindalen; på flickan som till slut blev osynligt, helt enkelt för att inget såg henne. Och frågan, ”duger jag”, jag den tror jag att de flesta av oss bär omkring på ibland.

Så undrar jag: vad händer då om vi släpar med oss denna fråga in i vår gudsrelation, utan att få den besvarad på ett sätt som gör att vår oro stillas? Vad händer om min ständiga fråga också inför Gud blir frågan: - Duger jag?

Och hur… Hur ska då vi som vet att Paulus har rätt när han skriver att ”alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”; hur ska då vi som vet att det nog fattas rätt mycket i våra liv och att vi ofta sviker både Gud, oss själva och varandra; hur ska då vi någonsin kunna känna att vi duger? Johannes skriver ju, 1 Joh 1:8: ”Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss.”

Hörde du? Om vi förnekar vår synd kommer vi inte att kunna bedra Gud, och kanske inte heller de människor som känner… men oss själva. Att inte våga se och möta sanningen löser inget. Missbrukarens första steg möt det nya livet är att se sin situation. För att därefter kunna förändra den. Men självbedrägeri är aldrig en väg ut ur något problem. Så, tillbaka till frågan: Hur ska då vi som vet att vi har syndat någonsin kunna känna att vi duger inför en helig och felfri Gud?

Jag skulle vilja ta mig an denna fråga en stund idag. Om du är färdig med den kan du ju alltid tona ut mig och gå in i din inre bönekammare, och ägna dig åt stilla tacksägelse, över att du funnit din frid, alternativt be för alla oss andra. Men jag skulle vilja tala till dig en stund, som fortfarande står där med frågan, inte bara inför människor utan också inför Gud: - Duger jag? Kan jag våga mig fram? Vågar jag frimodigt lyfta min blick och möta Gud?

Med risk för att, till att börja med, göra det ännu värre för dig måste jag nog trots allt ta dig med till en plats dit vi sällan vågar oss, men dit vi alla ändå en gång kommer att komma. För så säger faktiskt Bibeln att det är; nämligen att det finns något som heter ”domens dag”; d.v.s. en dag då sanningen ska komma ifatt oss alla.

Först verkar detta kanske bara mörkt och hotande för oss. Fast vid närmare eftertanke tycker vi kanske inte så. Det fanns väl ändå ett skäl till att man anordnade Nurnbergsrättegångarna efter andra världskriget, satte upp en krigstribunal i Haag efter Balkankriget eller ville ha en sanningskommission i Sydafrika efter apartheittiden. Vi vill nog ändå att rätt ska vara rätt; att livet ska spela roll, att de starka inte obestraffat ska få kränka de svaga, eller de rika suga ut de fattiga. För utan rättvisa saknas något viktigt i grunden för våra relationer med varandra. Och någonstans djupt, djupt inom oss så vill vi inte att det skulle vara så enkelt för Hitler så att han bara kunde trycka på en avtryckare och därmed slippa stå för vad ont han gjort. Utan rättvisa härskar djungelns lag, och så vill vi inte ha det. En frisk människa äger rättpatos. Inte sant?

- Tror du på en Gud som dömer?, frågar någon. Och mitt svar blir alltid ja. - Men är det inte en motsättning mellan att tro på en dömande Gud och en kärleksfull Gud. Jo, det kan man kanske tycka först. Men knappast vid närmare eftertanke. För skulle då verkligen en kärleksfull Gud, som vet allt och ser allt, kunna vända bort sin blick för all ondska och låtsas som han inget ser? Nej, en sådan Gud vore inte kärleksfull, bara likgiltig. Och därför… därför ska kärlekens Gud hålla dom en dag.

Lyssna till några bibelverser. Först går ordet till Jesus, Matt 12:36: ”Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag.”

Jesus säger alltså att sanningen en dag ska komma ifatt, och att det då spelar roll hur vi levt våra liv, och dessutom vad vi sagt.

En dag, läser vi i Bibelns sista bok, ska dessa ord ljuda i himlen, Upp 14:7: "Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna."

Och Paulus lägger till, 2 Kor 5:10: ”Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.”

Oftast ökar vi läsetakten när vi kommer till liknande bibelverser. Men det kanske vi inte borde göra. Ibland ska man nämligen också ställa sitt liv inför de allvarliga texterna, för att pröva sig själv i deras skarpa ljus.

- Tack Micael, nu känner vi att vi duger. J

Kanske inte, men vi var helt enkelt tvungna att gå hit först, för att möta också denna sanning. Vi har alla syndat. Och vi vet det nog. Och när vi vet det börjar vi kanske försöka att söka egna lösningar. För här i denna insikt uppstår religioner. Man brukar säga att de flesta religioner bygger på lagen om sådd och skörd, d.v.s. det du sår det får du skörda. Eller rakare uttryckt: Du får vad du förtjänar.

Här tänker sig olika religioner ett möte med Gud eller kanske med många gudar som ger direktiv, metoder eller lagar. Gud träder fram, med lagar om hur vi borde leva. Och om du lever efter dem så kanske att du kommer att klara dig den dag det är din tur att stega fram på domens dag.

Vad är då det stora problemet med detta?

Det finns två stora problem: Det första problemet är vi själva. Det räcker inte med att veta vad som är rätt och riktigt om man inte också förmår leva efter det. Och det har vi nog gemensamt med varandra, hela det stora människosläktet, och oavsett vilken religion vi ansluter oss till. Vi är trotts allt bara människor och vi fortsätter att svika Gud, oss själva och varandra.

Det andra problemet är det att vi på detta sätt aldrig kan veta om vi duger. Hur mycket måste man lyckas med för att det ska vara nog? Hur ofta måste man be, hur mycket pengar måste man ge, hur långt måste man läsa, mycket av sig själv måste man förneka, och vad i all världen gör man när man misslyckats? Sanningen blir då att man bara kan hoppas på det bästa. Men aldrig någonsin kan man veta det säkert: Vem var jag? Duger jag? Får jag vara med när Gud öppnar sin Himmel?

Det är nu… Det är just precis här vi borde läsa De Tre Orden; de tre viktigaste ord som någonsin sagts på jordens ytan, någonsin, alla kategorier. Lyssna alltså till dagens predikotext. Vi går då tillbaka till Golgata, och till Jesu dödskamp på korset. I slutet av sitt lidande erbjuds Jesus lite surt vin, tänkt som en liten, liten lindring. Och Johannes berättar, Joh 19:30: ”När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.”

Tre ord i vårt språk, ett enda i den grekiska ursprungstexten: - Det är fullbordat!

Tre ord som rymmer en evighet. Och som sammanfattar min Bibel. Tre ord som kommer till mig när jag bävande närmar mig den stora sanningstribunalen. Tre ord som förändrar allt. Tre ord som ger frid. Tro ord som rätar ryggar. Tre ord som ger visshet och frimodighet. Tre ord, som blir hela grunden för min frälsning.

Det grekiska ordet är tetélestai. Det kunde t.ex. användas när en författare satt sista punkten efter sista meningen i sin bok, eller när en konstnär dragit sista penseldraget på sin tavla. Så sätter Gud den sista punkten bakom vad som finns att säga i frågan om frälsningen; och så lägger Gud det sista penseldraget till Jesu liv i dessa ord: - Det är fullbordat. Tetélestai.

oOrdet kunde också användas när en tjänare hade fullgjort sitt uppdrag och avrapporterade det till sin uppdragsgivare, som när Jesus ber i Joh 17:4: ”Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra.” Tetélestai. Det är färdigt.

Intressant nog kunde uttrycket också användas när prästerna undersökt ett offerlamm. Då kunde det bekräftas att lammet var utan fel med just detta uttryck. Tetélestai. Slutligen kunde köpmänen säga sitt tetelestai för att bekräfta att nu var allt betalt.

Vad är det då Jesus menar? Han menar nog en massa saker med dessa ord. För det första knyter de förstås till den del av Bibeln vi kallar Gamla Testamentet. Jesus kom verkligen inte för att starta en ny religion. Han kom för att fullborda det Guds profeter talat om genom hela Gamla Testamentet. Över 300 profetior, kanske 330, någon sa 333 gick i uppfyllelse i och med Jesu liv. Förstår du djupet i dessa siffror? I årtusenden hade profeter mejslat fram en detaljerad gärningsmannaprofil av en kommande Frälsare. Här fanns detaljer som vad han skulle komma att säga, var han skulle födas o.s.v och de större dragen som vem han skulle vara, vad han skulle göra, hur han skulle dö och att han skulle uppstå, tre dagar efter sin avrättning. 29 av dessa profetord uppfylldes just den här dagen, d.v.s. långfreddagen; en som dag var märkvärdig kartlagd sedan århundraden tillbaka.

Utöver detta finns många, många antydningar om vem Jesus skulle vara och göra genom, t.ex. offersystemet i templet där ett djur kunde offras i en människas ställe. Men detta, skriver Hebreerbrevets författare, var bara ett provisorium som pekade fram mot Jesu död på korset, för världens synd. Det är allt detta Jesus nu sammanfattar i orden: - Det är fullbordat.

För det andra betyder det att han liv är ett fullbordat liv. Det är helt omöjligt för Jesu fiender när de skulle finna något att anklaga honom för. Till slut måste de ljuga och hitta. Bibeln säger nämligen, Hebr 4:15: ”Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd.” - Som vi… men utan synd.

Ingen av oss kan dö med hans ord. Ingen av oss lämnar fullkomliga och fullbordade liv bakom oss. Alla lämnar vi något ofullbordat. Men inte Jesus. Hans liv är fullbordat.

Sist av allt betyder hans ord att vår frälsning är fullbordad. Om det enda du hade att hoppas på är att du skulle följt Guds bud nog bra, helst till punkt och pricka, så vet du att ditt hopp är för svagt. Du vet att du inte är utan synd. Du vet, att om sanningen ska fram, har du svikit många, många gånger.

Vårt hopp ligger i ett kort ord, nämligen i ordet ”nåd”. Paulus beskriver det så här, och nu väljer jag för enkelhetens skull att citera Nya Levande Bibeln, Rom 3:21-27: ”Men nu har Gud visat oss en annan väg att bli skuldfria inför honom än genom att försöka lyda allt som står i Moses lag. Och denna väg har Gud hela tiden talat om genom Moses lag och profeterna. Vi kan bli skuldfria inför Gud genom att tro på Jesus Kristus. Och detta gäller alla, vilka vi än är. Alla har ju syndat och förlorat gemenskapen med Gud, han som kan rädda oss. Men nu har han gett oss en möjlighet som vi inte förtjänar. Han har visat oss nåd och låtit oss bli skuldfria inför honom genom att låta Jesus Kristus köpa oss fria från vårt slaveri under synden.

Gud lät Jesus offra sitt blod och ta straffet för våra synder, för att alla som tror ska få förlåtelse. Gud ville genom detta visa hur fullständigt god och rättvis han är. I sitt stora tålamod lät han straffet vänta för de synder som människor begick för länge sedan. Och nu i vår egen tid lät han Jesus dö och ta vårt straff. Ja, Gud visade sin godhet genom att låta oss bli skuldfria inför honom om vi tror på Jesus. Har vi då något att skryta med när det gäller vårt förhållande till Gud? Nej, absolut inget, för det är inte genom våra goda gärningar vi har försonats med Gud, utan genom vår tro.

Det är detta som ligger i Jesu ord från korset. Du och jag kunde inte leva helt rätt inför Gud, inte ens om vi visste hur vi borde leva. Vi syndar ändå. Därför kom Jesus och levde ett liv utan synd, och på något sätt lät Gud honom istället ta din synd och dö i ditt ställe. Nåd är nämligen att få byta med Jesus. Han tar din sopsäck full av gamla synder och misslyckanden, och du får det han förtjänat, d.v.s. gemenskap med Gud.

Lyssna nu: Det är därför en kristen kan ha frid med Gud. Och det är därför Johannes skriver att vi kan se fram mot domens dag med frimodighet, 1 Joh 4:17. Skulle den frimodigheten bygga på hur bra jag lyckats med mitt liv så vore det inte mycket till frimodighet i mitt fall. Men nu är det så här: Jesus har lyckats. Han har levt ett fullbordat liv. Han är utan synd. Och Gud har ordnat det så att man vid Jesu kors kan få byta med honom. Där tog han det jag förtjänat. Där fick jag det han förtjänat. Det är det som är kristen tro. Hans ord: - Det är fullbordat är hans gåva till dig som vill ta emot den.

Det berättas om Alexander Wooten, en något excentrisk evangelist på sin tid, hur han fick besök av en ung man utan sinnesfrid. – Vad ska jag göra för att bli frälst?, frågade han. – Det är försent, svarade Alexander Wooten, vände bort blicken och fortsatte arbeta. Då blev den unge mannen mycket upprörd: - Menar du att det är försent för mig att göra något för att bli frälst?, frågade han. Ja, svarade Wooten, det är för sent. Det är redan gjort. Och det enda du behöver göra är att tro det.

Vem är jag? Duger jag? Får jag vara med?

Dessa tre frågor besvaras vid korset.

Vem är du? Du är älskad av Gud. För ”Så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son…” Vilken oerhörd prislapp sätter inte dessa ord på ditt liv!

Duger jag? Ja, genom tron på Jesus får du hans liv dig tillgodoräknat. Han duger, och därför duger du.

Får du vara med? Menar du allvar? Ser du inte att Jesus dör för att du ska få vara med?

  • Comments(1)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post108