Eftertankar

Eftertankar

- Se Guds lamm, som tar bort världens synd!

Om livetPosted by Eftertankar Sun, April 01, 2012 17:10:18
Predikan, hållen i Korskyrkan Borås, den 1 april 2012:

Idag ska vi läsa en kort liten bibeltext för att därefter försöka förstå vad den betyder. Det är ett uttalande av Johannes döparen. Och det handlar om Jesus: - Se Guds lamm som tar bort världens synd. En liten vers… tycks det först. Men det är bara en synvilla. För versen är bara liten på utsidan, i den bemärkelsen att den bara består av åtta korta ord. Men på insidan rymmer den nästan hela Bibeln. Den knyter nämligen samman både Gamla och Nya testamentets budskap i en enda hänvisning till Jesus.

Den är inte så enkel att förstå för en sekulariserad hedning, så där 2000 år senare, vilket betyder att vi måste ägna oss åt lite detektivarbete för att riktigt drabbas av orden. Och det ska vi alltså strax ta oss an, men låt oss först säga någonting om det sammanhang de står i. Det ska man nämligen alltid göra när man närmar sig en bibeltext. Man ska läsa sammanhanget. Och så här lyder det: Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias." De frågade honom: "Vad är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej." Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" Några fariseer hade också sänts ut, och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd. Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. Och jag kände honom inte. Men för att han skulle uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den helige Ande. Och jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son." (Joh 1:19-34)

Först möter vi Johannes döparen, som denna dag får besök av utsända präster och leviter; utsända från judarna för att ta redan på vem Johannes är, eller åtminstone vem han tror att han är.

Tror han att han är Messias? Nej, det tror han inte.

Tror han att han är Elia? Nej, det tror han inte?

Tror han att han är Profeten? Nej, det tror han inte.

Det verkar som att Johannes inte tror att han är någonting. När de försökt med allt, och ändå inte fått svar, blir delegationen rent av lite desperat och säger: – Vi måste få svar. Vad säger du om dig själv?

Och svaret är: - Inte särskilt mycket. Jag kan bara inte låta bli att tänka på ett av mina absoluta favoritcitat från Emil Gustavsson: ”Den som har mycket att säga om sig själv, har ännu inte sett Gud.”

Nej, Johannes kräver inga erkännanden eller hederstitlar. Johannes är bara en röst. Jesus är ordet. Jesus är huvudsak och budskap. Johannes är bara en röst, vars livsuppgift är att bära fram ordet. Men om Jesus har han mycket att säga, Johannes:

- Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler.

- Se Guds lamm, som tar bort världens synd.

- Han är den som döper i den helige Ande.

- Han är Guds Son.

Så lite av Johannes det blev. Och så mycket Jesus. För… ”den som har mycket att säga om sig själv, har ännu inte sett Gud.” Och har man nu sett Gud så varför stå där och tala om sig själv?

Och så oerhört befriande det är. Så tröttsamt med alla dessa ”jag mig och mitt”, över allt och hela tiden. Fast han som av Jesus erkänns som den störste av kvinna född har nästan inget att säga om sig själv. Johannes är transparent… som glas… och vägrar att skymma Gud…

Men han är viktig Johannes, fast han inte säger det själv. Hans uppgift är att bereda vägen för Jesus. Man kan säga att han på många sätt är bron mellan det vi lite missvisande kallar för Gamla och Nya Testamentet. Hans uppgift är att stå där, på sätt och vis som den siste profeten ur den gamla profettraditionen för att peka på Jesus som profetiornas uppfyllelse.

När Jesus talar till kvinnan vid Sykars brunn i Joh 4 säger han att frälsningen kommer från judarna. För att rädda världen utvalde Gud Abraham och hans folk.

Gud uppenbarar sin vilja för det folket genom att ge dem lagen med alla dess bud och bestämmelser, och genom att sända dem profeter. Och nu, när Johannes träder fram, så är det liksom för att visa att detta som sker med Jesus inte alls är en ny religion. Tvärtom visar Johannes att detta med Jesus är vad det handlat om hela tiden. För hela Gamla Testamentet pekar framåt. Hela Gamla Testamentet är en fantastisk och detaljerad profetia, som handlar om Jesus. Och Johannes uppgift var alltså att bereda väg för Jesus genom att visa hur Gud redan berett väg för Jesus i årtusenden. Och det är nu vi kommer fram till den mest laddade versen i vår text: - Se Guds lamm, som tar bort världens synd.

Det är helt enkelt ofattbart att så mycket kan rymmas i bara åtta ord! För att öppna upp dem för dig skulle jag vilja börja med att läsa meningen baklänges, nämligen med ordet synd.

Många ryggar tillbaka för ordet synd, och den predikant som ens vågar ta ordet i sin mun anklagas snart för att vara en slags domedagsprofet, eller åtminstone för att vara en dysterkvist. Därför, och kanske av andra skäl, predikas det allt mer sällan om synd från kyrkans talarstol.

Men Bibeln talar faktiskt om synd. Och då som ett slags samlingsnamn för att förklara hela mänsklighetens gemensamma problem. För synd är inte bara vissa enskilda handlingar. Synd är vårt grundproblem.

Evangelium betyder ”goda nyheter”. Men man kan faktiskt säga att Bibeln först börjar med ett antal riktigt dåliga nyheter. Och ska man nu förstå dessa ”goda nyheter” så måste man nog också ha lite förståelse för dessa dåliga nyheter. Vi blir nämligen inte av med våra problem genom att bara förneka dem. Först måste vi förstå dem, erkänna dem för att därefter kunna göra något åt dem.

Och Johannes vidgar ju begreppet när han inte bara säger att Jesus kommit för att hjälpa dig med DIN synd utan t.o.m. för att ta bort VÄRLDENS SYND. Då tänker jag att det väl måste vara tydligt för vem som helst att det inte riktigt är som det borde i världen, och att en vanlig kväll framför TV´s nyheter nog ger en ganska bra bild av vad synd är. För synd är våld, krig, egoism, några rikas profiterande på många fattigas bekostnad och där resultatet blir svält och stort lidande. Det är helt enkelt uppenbart att någonting är snett här. Paulus uttrycker det så här: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, (Rom 3:23).

Hörde du? Vi har alla förlorat något, nämligen ”härligheten från Gud”. D.v.s. någonting viktigt saknas i våra liv.

När jag sitter där framför nyheterna och tar del av dagens katastrofer så tycker jag också att det är det jag ser: Någonting saknas. Det saknas vett och sans. Det saknas kloka ledare. Det saknas mod och empati. Så är det. Men Bibeln gräver ännu djupare i problemet och lägger till: Det saknas… Gud. Vi har förlorat Guds härlighet. Och kvar finns ett väldigt tomrum. Vi har det t.o.m. i språket. Samma tyska ord som gett oss ordet synd gav oss också ordet sund. Sund är ett vatten som åtskiljer två landområden. Synd är någoting som skiljer oss från Gud.

Vi kan ha många åsikter om detta, men innerst inne tror jag tillslut att många av oss ändå vet att allt inte står helt rätt till med oss. Nej, skulle vi idag stå inför den Gud som vet allt så skulle det också vara uppenbart att det finns sådant i våra liv vi skäms över; att vi svikit andra, oss själva, våra ideal och ytterst sett Gud.

Och nu, med denna bakgrund… Nu när vi vet något om ”världens synd”, så lyssna då till vad det är Johannes säger oss. Han pekar på Jesus och säger: - Se Guds lamm som tar bort världens synd.

Nu uppstår ett problem: För en jude i Israel för 2000 år sedan var Johannes ord klartext. För oss är det en kodad text. Det är nämligen inte alls så lätt för de flesta av oss att koppla ihop orden om ett ”lamm” med lösningen på alla de problem vi såg på TV igår. Hur kan ett lamm ta bort världens synd? Låt oss därför ägna oss åt lite biblisk arkeologi en stund.

Jag tänker omedelbart på tre bibelverser. Den första är från 1 Mos 22 där det berättas om hur Abraham prövas av Gud. Är han beredd att förtrösta så mycket på Gud att han är villig att lägga sin sons liv i hans händer? Är han beredd att offra Isak? När Isak och Abraham då kommer till offerplatsen frågar Isak detta: "Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?" (1Mo 22:7)

Den andra versen är vår text, Joh 1:29: - Se Guds lamm, som tar bort världen synd. Och den sista är hämtad från Bibelns sista bok, och ur en lovsång som ljuder i Himlen: "Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen." (Upp 5:12)

Jag antar att en stadsbo i Sverige inte tänker på får eller lamm så särskilt ofta. Men det gjorde en jude på Jesu tid. För honom eller henne var lammet ett viktigt begrepp och en tydlig symbol. Enkelt uttryck handlade det om att det fanns ett slags system för syndernas förlåtelse i det gamla Israel. Den som syndat svårt kunde då köpa ett offerlamm och låta det lammet dö den död man själv gjort sig förtjänt av. Om detta kan du t.ex. läsa i 3 Mos 4.

Hebreerbrevet i Nya testamentet är en slags brevkurs i hur man nu ska se på det gamla offersystemet i ljuset av vem Jesus är och vad Jesus gjort. Där står bl.a. detta: ”Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder.” (Hebr 10:3-4 SFB)

Enkelt uttryck säger alltså Hebreerbrevet att detta gamla offersystem i sig var en profetia. Så klart kan inte ordningen med att ett djur dör egentligen försona en människas liv. Hela denna ordning pekade framåt, mot någonting annat, som skulle komma. Aposteln Petrus uttrycker det klart och tydligt när han skriver: ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.” (1Pe 1:18-19)

Det är alltså detta en from jude hör när han lyssnar till Johannes den här dagen. Han tänker på syndoffret, och på påskalammet som offrades för folket i Egypten, d.v.s. på ett djur som dog för försoningens skull. Fast ett djur förstås aldrig egentligen kunde representera en människas liv. Nej, allt detta var ett nådessystem, ett sätt att be om förlåtelse på och ta emot förlåtelse igenom. Men redan de gamla judiska profeterna talade om att ett djur inte egentligen kunde ta vår plats, och därför profeterar profeten Jesaja, 700 år före Kristus om Jesus, och om korset, med dessa ord, Jes 53:7: ”Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun.”

Kommer du ihåg mina tre bibelverser? Det går en fråga genom hela Gamla testamentet: - Var är lammet som ska offras? Den besvaras av Johannes som pekar på Jesus och säger: - Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. Och den bekräftas i evigheten: "Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen."

Det är detta han säger Johannes, som inte hade så mycket att säga om sig själv; som att det var alltför ointressant att ta upp tiden med något så oviktigt. Han pekar istället på två ting där han står: Först på ”världens synd”. Världens synd är vår synd. För vi har alla syndat. Men den är mer än min synd. Och den är mer än Israels synd. För Jesus ska ta bort ”världens synd”.

I dessa ord ligger vårt framtidshopp, och Bibelns avslutningsackord lyder så här, Upp 21: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta… Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon… Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt."

2. För det andra pekar Johannes på Jesus och säger: - Han är Guds lamm… D.v.s.: Han dör i ditt ställe. Han är nåd från Gud. Så, sist av allt: - Vad gör vi av detta?

Jag föreslår två ting: Om du vet att du har synd i ditt liv: Bekänn den. Låt Jesus ta hand om den, och ta bort den, ut ur ditt liv, så att du kan gå frimodigt vidare som en upprättad och upprätad människa, med nytt ljus i blicken och med ny svikt i stegen.

För det andra: Gör som Johannes säger: - Se på Jesus. Släpp honom inte med blicken. Studera honom. Tro på honom. Håll dig nära honom. Håll dig fast vid honom. Tillbe honom. Följ honom. För kristen tro handlar om honom. Inte först om dig. Inte om mig. Men om honom.

Nattvardsövergång

Framför oss står ett dukat bord, ett nattvarsbord.

På vägen till bordet står en soptunna.(Jo, för någonstans i början av denna predikan bar mötesledarna utklädda till "sopgubbar" in ett antal soptunnor i kyrkgångarna.)

Kanske finns det något som tynger dig just nu. Något du vill lämna ifrån dig innan du är framme vid bordet. Kanske synd, misslyckanden och svek. Eller kanske synd någon annan gjort mot dig. Om man bär på något tungt brukar man nog veta det. Skriv då gärna ner det på en lapp med en bön om hjälp att kunna släppa taget. Är det en synd – be om förlåtelse. Är det en besvikelse – be om hjälp att förlåta. Och när du kommer fram till soptunnan, strax innan nattvardsbordet, så släng den där, som att du ger det till Guds lamm med en bön att han ska bära det ut ur ditt liv. Och när du sedan, tomhänt, kommer fram till nattvardsbordet, så tar du emot, bröd och vin, och Jesus själv, och med honom ny kraft och nytt hopp.

Syndabekännelse, Ps 51:3-4, 8, 11-12: ”Gud, var mig nådig enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet. Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd. Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.” Jag ber i Jesu namn, Amen!



  • Comments(1)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post107