Eftertankar

Eftertankar

Skatten i åkern

Om livetPosted by Eftertankar Sun, June 19, 2011 21:36:28
"Är lite fascinerad över att den där killen i liknelsen sålde allt för att köpa åkern. Varför inte bara ta skatten och dra? Så inser jag plötsligt att detta är min egen tids fråga. Varför ta ansvar för åker, kyrka eller arbete? Fokus på egen tillfredsställelse. Privat religiositet. Andligt navelskåderi. Så är det alltså inte med himmelriket."

HIMMELRIKET ÄR SOM EN SKATT

Predikan hållen i Korskyrkan Borås söndagen den 19 juni 2011

Micael Nilsson

För en tid sedan rapporterade tidningarna om Terry Herbert och hans fynd i centrala England. Den arbetslöse Terry Herbert gav sig en dag ut på en god väns åker med en metalldetektor och råkade då komma en stor silver och guldskatt från 600-talet, som troligen tillhört en gammal saxisk kung. Minst 1350 föremål grävde Terry fram under fem dagar. En del av föremålen var rikt utsmyckade smidesarbeten med ädelstenar. Bland annat fanns inskriptioner av texter som var hämtade från den bibelöversättning som saxarna använde. Bara guldet vägde 5 kilo, och skatten i sin helhet visade sig vara värd nästan 3,3 miljoner pund, d.v.s. någonstans i närheten av 34 miljoner SEK, varav upphittaren enligt engelsk lag får behålla hälften. Den andra hälften tillfaller markägaren.

Intressant läsning för den som är intresserad av arkeologi och historia. Och ännu intressantare för den som dessutom är intresserad av Bibeln. För händelsen för ju rätt lätt tanken tillbaka till en liknelse av Jesus. Lyssna, Matt 13:44: ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.”

ALLT SKA BORT

Jag satt en dag med min förberedelse inför en gudstjänst. Ibland går det enkelt. Det liksom dyker upp en text som bara kräver att få komma till tals... Andra gånger sitter man där och tänker och ber och vänder ut och in på sig själv, och kommer ingen vart. Detta var en sådan dag. Framåt kvällningen gick jag ut i köket för att ta en kopp kaffe. Där föll blicken på en annons i dagstidningen: ALLT SKA BORT! Total konkursutförsäljning. 50 % rabatt. Det var någonting i den där annonsen som äntligen satte fart på mitt tankeliv. ALLT SKA BORT!…

Det slog mig nämligen att just så hanterar vi ibland också det kristna budskapet. I en slags ambition att göra det enklare för människor att tro väljer en och annan helt enkelt att försöka ta bort allt som är anstötligt för förståndet, som berättelsen om Jesu jungfrufödsel, eller hur Jesus gick på vatten eller stillade stormen. Eller så försöker vi kanske istället ta bort det som är anstötligt för stoltheten. D.v.s. istället för att säga det nödvändiga, med både Johannes och Jesus: - Omvänd dig och tro, så säger vi kanske istället: - Lev som du vill. Gud älskar dig hur som helst. Inga tråkiga krav på efterföljelse, ingenting om vikten av att leva i lydnad för Gud, inget om offer, knappt ens ett kollekttal vågar vi oss på. Med andra ord: Istället för att visa människor hur mycket livet med Gud är värt försöker vi sänka kostnaden i någon slags förhoppning att folk ska vilja komma till tro om vi rear ut alltihop.

Total konkursutförsäljning. Kristendom till extrapris. Billig nåd. Efterföljelse utan kostnad.

Fast det har jag lagt märke till de kristna som är mest tillfreds i sin tro inte alls är de som kommit billigast undan, utan de som förstått vad tron är värd. Varför? Jesus har svaret. För att himmelriket är som en skatt. Låt oss ta det här lite långsamt nu:

HIMMELRIKET ÄR SOM EN SKATT

Jesus menar alltså att det finns en skatt att upptäcka! Det finns någonting att upptäcka som berikar en människas liv som ingenting annat på jorden.

Liknelsen handlar om en man som upptäcker ett nytt värde i livet. Ett värde han inte hade en aning om existerade. Som en skatt som man finner i en åker.

Jag använder ibland en liten bild för att illustrera det här. Det finns ett TV program som heter Antikrundan. Eftersom det rullat på i inte mindre än 22 år nu har du kanske också sett ett program någon gång.

Det är i korthet ett TV program som handlar om människor som står i en lång kö för att få sina gamla saker värderade. En efter en förs fram till TV kameran. Vi får en liten berättelse och vi får veta ett värde. De uppgår till över en miljon tittare, de som sitter där timme efter timme, bänkade framför Tv:n för att få se på gamla maskätna möbler, tavlor och persiska mattor o.s.v.

Höjdpunkten, det man är ute efter i alla avsnitt, är en alldeles speciell dramatik. Jag brukar kalla det för damen och skåpet.

Man för nämligen fram en liten grånad dam med ett ofantligt stort gammalt skåp. Det ser ut som om skåpet har släpats dit av vilda hästar, för det är kantstött och nästan ingen färg finns kvar. Nu möter hon Experten. Experten tittar argt på damen och frågor om hon har försökt förbättra eller förändra skåpet. Damen lovar och bedyrar då, vid sin själs salighet, med svag och brusten röst att hon minsann aldrig rört vid skåpet. Experten nickar belåtet. Detta borde nämligen enligt honom läggas som ett elfte bud till Mose tio första: - Du skall aldrig någonsin måla om ett gammalt allmogeskåp, för att det må gå dig väl och du länge må leva i ditt land.

Experten öppnar dörrarna och pratar på. Så zoomar kameran in damens bleknade ansikte. Experten frågar: - Du kanske är intresserad av hur mycket skåpet är värt? Då rodnar damen så att vi alla ser det, för… nej, det är hon egentligen inte alls intresserad av. Värdet har nämligen ingen betydelse. Men om nu experten nödvändigtvis vill berätta det så betyder det ändå inget för henne. Hon tycker om skåpet, och det är huvudsaken.

Så får hon veta att skåpet är värt 400 000 kr. Varpå damen ser ut att behöver bäras hem i skåpet.

Någon gång har TV teamet gjort ett efterreportage för att vi ska få se vad som hänt med dessa gamla dyrbarheter när de väl kommit hem igen. Ofta har då en gammal åsidosatt möbel som ingen brytt sig mycket om nu ställts fram i hemmets mitt. Det som förut inte var så mycket att ha är nu hemmets stolthet. Och det är ju egentligen mycket märkligt, för det enda som ju faktiskt har hänt är att familjen fått veta föremålets rätta värde.

Lyssna: Det slår mig hur jag ibland har sett det samma ske i kristna människors liv. Man har haft en tro. Så har det alltid varit. Den har stått där i ett hörn i hemmet som en gammal släktklenod. Mamma och pappa var troende, liksom farmor och farfar. Och tron är bra att ha. Visst är den det. En god tröst och en tillflykt när livet blir svårt. Och ändå har den på något sätt med tidens gång ändå hamnat i hörnet.

Men så har något hänt. Det kan ha skett på tusen olika sätt. Ibland med dramatik, ibland utan. Ibland är det sorgen, andra gånger är det glädjen som lett fram till ett nytt uppvaknande. Den helige Ande, den store värderingsmannen, Experten, har tagit fram tron och förklarat dess rätta värde.

Han säger: - Tron på Jesus som skjutits in i ett hörn av ditt liv, har ett värde du inte riktigt förstått.

När allt annat du strävar efter och jobbar för ska tas ifrån dig ska tron på Jesus vara det enda du har kvar. Tron på honom är det viktigaste du äger. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men inte äger den? När din kropp en dag bryts ner i mullen är det den tron, ja han själv, som ska resa dig upp till nytt liv i riket utan sorg eller död. Med den tron är du den rikaste människan i världen. Utan den tron saknar du det viktigaste, vad annat du har.

Och så har tron äntligen lyfts in i centrum av en människas liv. Det har inte skett att den kristna tron blivit mer värdefull, egentligen. Jesus har inte dött och uppstått igen, för det är gjort en gång för alla.

Allt som har skett, och det är stort nog, är att en människa förstått att vad tron på Kristus är värd. Som när Paulus en gång skrev, 1 Kor 2:2: ”Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus.”

OK… det finns en skatt värd allt. Men vet du vad jag har upptäckt? Det finns människor som funnit åkern, men som aldrig funnit skatten. Det finns människor som har funnit religionen men som aldrig har funnit relationen. Det finns människor som har hittat in i kyrkan, som deltar i möten, och körer och verksamhet… men som inte har fått hjälp att ta emot livet i Gud.

Jag samtalade en gång med en ung kvinna. Hon sa ungefär så här: - Jag har vuxit upp i en kyrka, och varit med på all möjlig verksamhet, men ingen berättade för mig hur jag skulle finna Jesus.

Då drog jag mig till minns några ord jag en gång läst av evangelisten och gudsmannen Frank Mangs.

Frank Mangs, den gamle profeten författar tre brev till nordens kristenhet i slutet av sitt liv. I ett av dem skriver han: ”… vi har fuskat, vi som är kallade som förkunnare av Livet. Fast vi är kallade att vara levande organ för Livet från Gud. Vi har blivit religiösa pratmakare istället för att vara fungerande organ för livet. Vi har garanterat människor deras salighet därför att de en gång blivit döpta till Kristus. Vi har garanterat att sökande själar blivit födda av Anden, fast de bara blivit födda av mänsklig påverkan. Vi har sagt att de är Guds barn bara för att de är ”snälla”. Vi har blivit religiösa kvacksalvare, som i förtid intalat andliga sökare att de är födda av Gud. Fast de bara är väckta. Och vi har ibland genom just detta avbrutit den andliga födelseprocessen.

Jag hörde Frank Mangs uttrycka sin djupa oro då han befarade att många människor som tillhörde våra församlingar aldrig upplevt den nya födelsen.

Förstår du då vad jag säger när jag säger att det finns människor som funnit åkern, men inte skatten?

Som deltar i arbetet och trampar omkring i leran, men som ännu söker efter livet i Gud.

Jesus säger: Det finns en skatt i åkern. Det finns ett Liv i Gud. Det finns en upptäckta att göra för dig och mig som kan förvandla våra liv.

Det finns människor som funnit åkern, och som blivit en del av arbetet på åkern men som aldrig fått hjälp att upptäcka skatten. Men jag har dessutom upptäckt att det finns människor som en gång upptäckte skatten, och som i sin glädje sålde ut allt och köpte åkern, men som tycks ha grävt ner den igen. Ja, jag tror faktiskt vid närmare eftertanke att detta är en verklig kamp för oss alla.

Jag kom till tro i under min tonårstid. Jag upptäckte att det fanns en skatt i livet värd att sälja ut allt för. Den skatten var Guds kärlek, ja Gud själv. Och glädjen över den upptäckten ledde till en omorientering. Jag slutade min gymnasieutbildning och sökte arbete som ungdomsledare i en kyrka… Och man sa att jag skickades ut på fältet. Man skulle alltså kunna säga att jag hittade skatten först och först därefter åkern.

Så blev den enkla glädjen med tiden en anställning i en kyrka, och hundratals arbetstimmar. Jag mötte människor, och åsikter, önskemål och krav, och märkte att jag inte räckte till för dem alla. Och inte blev det heller lättare över upptäckten att min tid som jordbrukare blev en tid då vårt land drabbades av andlig torktid, och av missväxt. Jag blev trött, och med tiden sjuk.

Och så händer det då så lätt att mansakta glömmer bort skatten för allt arbete på åkern. Och en gång, när en församling drabbats av just detta, så talade Jesus till den församlingen med dessa ord från Upp 2:2-4: ”Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet och vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull, och du har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.” Med andra ord: - Du har varit trogen när det gäller arbetet på fältet, men du har glömt skatten, d.v.s. den första kärleken.

Tycker du att detta är hårda ord? Det tycker inte jag. Jag tycker det är hoppfulla ord, för i dessa ord förstår jag att Gud inte bara vill ha min arbetsinsats. När det sker att jag glömt skatten tar sig Gud tid att kalla mig tillbaka till kärleken. Och så vill jag också att det ska vara.

SKATTEN ÄR DOLD

Låt oss lyssna lite till. Jesus säger att skatten ligger gömd. Kanske hundratals människor gick förbi åkern varje dag, utan att se någon skatt.

Guds rike är dolt. Jag tror att om alla kunde förstå vad Guds rike är så skulle säkert varje kyrka i landet vara fullsatt idag. Jag är övertygad om att om människor verkligen förstod vem Jesus Kristus är och vad han ger så skulle nog ingen längre vilja satsa sitt liv på något så litet och begränsat som sig själv och sitt eget.

Om skatten inte längre var dold, om alla kunde se Guds rike, tror jag att TV kanaler som lever högt på våld och otukt skulle få lägga ner för ingen skulle vilja se detta. Fängelser skulle tömmas, som när väckelsen gick fram i Wales för 100 år sedan. Det skulle utmana bekvämligheten och röra om i fusk och oärlighet och ge hopp åt miljoner, om alla kunde se vad Guds rike är.

Men nu är skatten dold för de flesta.

Ja, kanske är den dold för oss alla ibland, i en värld som lider och där ondska och lidande skymmer det vackra, sköna och sköra.

Men liknelsen handlar ändå om att skatten är möjlig att upptäcka, för den som inte nöjer sig med ytan; för den som är beredd att gräva djupare. Så mitt råd måste bli: Nöj dig inte med ytlig religion. Gräv i din Bibel, gräv dig in i bönen. Gräv efter skatten. För om du vill lära känna Jesus på riktigt kommer det kräva lite beslutsamhet av dig. Allt är inte så ytligt tillgängligt i den kristna tron. Men det finns enorma djup för den som vill söka vidare.

UPPTÄCKARGLÄDJE

Låt oss avsluta med upptäckarglädjen. Vi läser om skatten: En man hittar den… och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.

Om Jesus är ditt livs skatt så märks det i din glädje och på vad tron får kosta dig. Det märks i den tid vi tillbringar med honom, i den summa pengar vi offrar för att hans rik ska ha framgång, i det personliga engagemang vi lägger ner i att andra ska kunna upptäcka vad vi har upptäckt.

Jesus säger: ”… där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:21)

När David Livingstone dött begravdes hans kropp i England, hans födelseland. Men hans hjärta begravdes i Afrika. För Afrika ägde hans hjärta.

Vem, eller vad äger ditt hjärta? Där din skatt är där är ditt hjärta. Där är din glädje. Där investerar du ditt liv.

När vårt fokus går från vad det kostar till upptäckten av vad det är värt, vad det är värt att ha frid med Gud, vad det är värt att få se Guds människors liv förvandlas, vad det är värt att få se Guds rike komma, vill vi ge våra liv åt det, med glädje.

Jim Eliot, som dog som martyr bland Auca indianerna sa: - Den är ingen dåre som ger bort det han inte kan behålla för det han aldrig kan förlora.



  • Comments(2)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post103