Eftertankar

Eftertankar

Kristi vadåförnåt?

Om livetPosted by Eftertankar Sun, June 05, 2011 22:00:59
Denna predikan hölls söndagen efter Kristi himmelsfärd 2011, i Korskyrkan, Borås.




”Kristi himmelsfärd.” Jag tror att den vanligaste reaktion jag får på de orden lyder ungefär så här: - Hurra, en ledig dag. En ledig dag mitt i veckan med en bok i hängmattan, för ogräset i rabatten eller tillsammans med släkten på middag, allt efter vilka preferenser man har här i livet.

Som teologiskt begrepp har nog ”Kristi himmelsfärd” levt ett tynande liv de sista decennierna, är jag rädd. För den sekulariserade svensken som ibland t.o.m. har svårt att redogöra för varför vi firar påsk, för att inte tala om pingst, ter det sig nog ett begrepp som ”Kristi himmelsfärd” i det närmaste obegripligt.

Men ärligt talat, vad betyder det för dig som är en kristen? Eller hur uppfattar du det som sökare? Vilka konsekvenser får ”Kristi himmelsfärd” för den kristna tron?

Jag undrar ibland hur många gamla kristna människor som besökt kyrkor och gudstjänster ”hur länge som helst” som faktiskt skulle kunna besvara den frågan, rakt ställd på det här sättet: Vad betyder Kristi himmelsfärd för dig?

Låt oss se om i kan hjälpa varandra en bit på väg. Och vad vore då mer lämpligt än att börja med än att läsa bibeltexten från Apg 1:1-11: ”I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, "det som ni har hört mig tala om", sade han. "Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar."

De som hade samlats frågade honom: "Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?" Han svarade: "Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." När han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. "Galileer", sade de, "varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen."

Jag tror faktiskt ärligt talat inte att Jesu himmelsfärd är en händelse som upptar särskilt mycket av vår tankeverksamhet. Den kommer lätt i skuggan av påskens dramatik, eller pingstens explosion av liv och rörelse.

En cyniker rycker lätt på axlarna och småler åt det märkliga i historien, och en kritiker slår kanske bort den inför det omöjliga i detta att någon plötsligt skulle lätta från marken. Och ändå vågar jag säga att berättelsen om Kristi himmelsfärd är en väldigt viktig berättelse för varje kristen människa, och väl värd att ta tid med.


Låt oss börja med dokumentationen

Författaren är Lukas, akademikern och historikern i det evangeliska författarsällskapet. I Lukasevangeliet redogör han för sin forskningsmetodik. Han har uppsökt ögonvittnen, och sammanställt deras berättelser i tidsordning. Lukas är också mycket noga, för att inte säga pedantisk när det gäller detaljer. ”En sagoberättelse” säger Bibelns kritiker. Men Lukas berättar inga sagor. Hans språk är stramt och lite torrt. Han berättar inte heller om något som hände ”någon gång i ett land långt, långt bort”. Lukas talar om när, och var saker och ting hände, liksom vi får veta vilka som var där. Och även om de nu är döda för länge sedan, var de flesta livs levande när Lukas en gång publicerade sin bok, så att var och en som själv ville kunde ägna sig åt källkritik och kritisk forskning genom att samtala med samma människor som Lukas gjort.


- Ja, men det verkar ju så otroligt allt ihop. Inte kan väl människor lyfta från marken hur som helst?

Nej, tack och lov. Sådant händer inte hur som helst. Men om det ändå händer har Bibeln ett ord för sådana händelser. Sådana händelser kallas för ”under”. Ett under är ett gudsingripande av en Gud som ibland gör det omöjliga. Eller, för att uttrycka sig korrekt, som gör det som för oss såg omöjligt ut. För hos Gud gäller andra, eller åtminstone fler lagar än hos oss.

Låt mig använda en bild. Tänk på en jumbojet. En Boing 747-400 är byggd av bl.a. 66 150 kg aluminium. Bara vingarna väger 43090 kg. Faktum är att endast färgen på flygmaskinen kommer upp i 270 kg. Lasta dessutom in lite folk och den maximala vikten kan bli 412769 kg.

Kan 400 ton skrot lyfta från marken? Nej, knappas. Men med farten och formen kommer nu en annan lag än tyngdlagen in i bilden, nämligen aerodynamikens lag, som ändå får denna oerhörda tyngd att lyfta. Omöjligt förstås om den enda lag som gällde vore tyngdlagen, men alltså möjligt p.g.a. en annan lag, nämligen aerodynamikens.

Vi människor lever under naturlagar, tyngdlagar och en del andra lagar. Människor lyfter inte från marken, inte heller går de på vatten, åtminstone inte sommartid, döda uppstår inte, obotligt sjuka blir inte friska hur som helst o.s.v. Men hos Gud finns även en annan lag: livets Andes lag. Gud gör vad han vill, när han vill.

Det är förresten inte enda gången Bibeln berättar om en himmelsfärd. Första gången det händer är i 1 Mos, då Henok tas hem till Gud. Hur gick det då till? Det vet vi inte så noga, men ett söndagsskolebarn berättade det så här: - En dag var Henok och Gud ute och gick, sa hon. Så började det bli kväll, och det blev mörkt. Då sa Gud, till Henok: - Nu är vi närmare mitt hus än ditt, så det är väl lika bra att vi går hem till mig… Och just så kanske det var. Vem vet? Det är åtminstone en av de bästa teorier jag har hört.

Men låt oss nu lämna dokumentationen för att fundera över innebörden av denna händelse. Och låt oss då först bara slå fast att påsk, Kristi himmelsfärd och pingst hör ihop. Under påsken uppstår Jesus från döden, vid sin himmelsfärd bekräftar han att allt är fullbordat och under pingsten får människor del av Jesu uppståndelsekraft i sina egna liv. Allt hör ihop. Så klart.

När vi konstaterat det kan vi fundera vidare över tidsaspekterna. Det gick 40 dagar mellan påsken och himmelsfärden. Det tog ytterligare 10 dagar innan Guds Andes kraft drabbade lärjungarna. Varför?

Först kan vi konstatera att siffran 40 återkommer många gånger i Bibeln vid liknande tillfällen. Det finns en djup symbolik med det. Noa väntade 40 dagar efter att det slutat regna innan han öppnade fönstret i arken. Moses var tillsammans med Gud på Sinai berg i 40 dagar. I 40 år vandrade Israel genom öknen mot det utlovade landet. Jesus fastar och ber 40 dagar i öknen innan han går in i sin offentliga tjänst. Och nu är han tillsammans med lärjungarna i 40 dagar mellan påsk och himmelsfärd. Siffran 40 tycks alltså ha med förberedelse och med förändring att göra. 40 tycks signalera en ny tid. Det symboliseras vackert av detta att Noa efter 40 dagar öppnade upp sitt fönster mot en ny värld och en ny tid.


Men framförallt var Jesus förstås tillsammans med lärjungarna i 40 dagar för att de behövde det. Vi får veta i Apg 1 att Jesus ville tala med dem om fyra saker. Först ville han få dem att förstå att han levde, ja han t.o.m. gav dem bevis på det.

Fast det vet vi väl? Och det visste väl lärjungarna också vid det här laget? Finns det något mer grundläggande i den kristna tron än tron på att Jesus lever? Jo visst vet vi det, men lever vi då också efter det? Får den insikten genomsyra både tanke och känsloliv, tro och hopp?

Eller behöver kanske också vi särskild hjälp med att förstå vad en levande Jesus betyder för oss i våra egna livs levande liv? Sedan ville Jesus undervisa om vad Guds rike är. Dessutom ville han tala med dem om deras behov av den helige Ande. Och sist behövde de förstå sitt hopp och detta att Jesus en dag ska komma tillbaka.

Dessa ämnen stod på schemat under denna 40 dagar långa bibelskolekurs, som måste varit fantastisk.


Det hela är inte särskilt märkligt. Lärjungarna hade en oerhört stark upplevelse av både sorg och glädje bakom sig. Men det räcker inte med upplevelser. Inte ens starka gudsupplevelser. Vi behöver också hjälp att förstå dem, och att förstå vilka konsekvenser dessa upplevelser nu borde få i våra liv. Detta var 40 dagar av utvärdering och reflektioner och av hjälp att förstå uppgiften inför framtiden, med allt den skulle komma att innebära. Dessutom gick det ytterligare 10 dagar innan löftet om den helige Ande uppfylldes efter himmelsfärden. Och om detta ville jag säga: Förakta inte väntetiden i ditt liv. Gud kommer att stå för sina löften tids nog, men när du får vänta så är det för att du behöver förberedas.


Evangelisten Markus hjälper oss att förstå mer av budskapet i berättelsen med slutorden i Mark 16:19: ”När herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.”

Där står nu lärjungarna och stirrar upp mot himlen. Jesus försvinner sakta ut ur deras åsyn. Vad tänkte de? Vad kände de? Vad skulle du ha tänkt om någon du talade med plötsligt lyftes upp över molnen och försvann?

Men, lyssna nu… Samtidigt som Jesus försvinner ur deras blickfång närmar han sig på något sätt istället en annan grupp. Andra ögon, änglaögon, ser honom istället komma allt närmre.


En hjältes hemkomst

När de gamla romerska generalerna vände hemåt efter fullbordad seger togs de emot i procession vid hemkomsten i Rom. När VM-laget vänder hem efter att ha tagit VM guld blir det fest i huvudstaden. Men inget av detta är någonting alls i jämförelse med vad som hände den här dagen. För Bibeln säger att Jesus avklädde sig sin jämlikhet med Gud, föddes som människa och gick in under våra livsvillkor. Avklädd levde han ödmjukt ibland oss. Djupast sett är himmelsfärden en tronbestigningshögtid. Kungen kommer hem igen. Man brukar ibland säga att Ps 24 beskriver just detta. Så när Jesus försvinner ur lärjungarnas blickfång, ljuder kanske just dessa ord i Himlen, Ps 24:7-10:

”Portar, öppna er vida!

Höj er, uråldriga dörrar!

Låt ärans konung draga in!

Vem är då ärans konung?

Det är Herren, den väldige hjälten,

Herren, väldig i strid.

Portar, öppna er vida!

Höj er, uråldriga dörrar!

Låt ärans konung draga in!

Vem är han, ärans konung?

Det är Herren Sebaot,

han är ärans konung.”

För detta är det stora budskapet vid Kristi Himmelsfärd. Jesus har åter intagit sin plats på tronen.


Dessutom säger änglarna att han ska komma tillbaka

Märkligt det här. Jag ska inte säga att det blir som när man kör filmen baklänges, men bilden kommer ändå för mig. Enligt den 12 versen hade Jesus och lärjungarna varit på oljeberget. Och den gamle profeten, Sakarja, profeterade om Jesu återkomst i Sak 14:4: ”Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem…”

I varje modernt krig är det högprioriterat att man först av allt bombar landningsbanorna. Inte så konstigt då att striden står så stark omkring just denna plats på jorden. Men hur som helst, inget kommer att hindra honom den dagen.

- Varför ser ni upp mot himlen, frågar änglarna. Jag tycker att det är en rolig fråga. Kanske är det svårt att förstå för änglar med vingar på ryggen varför människor tycker detta var så märkvärdigt… :-)

Den djupare meningen är väl den att kyrkan inte får fastna i den positionen. Kyrkan finns här för att förändra världen, inte för att skåda upp mot stjärnorna. Fast det betyder inte att vi inte ska tänka på himlen. Tvärtom skriver ju Paulus i Kol 3:2: ”Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. ” Och kanske skulle änglarna, som en gång behövde fråga den första generationens kristna: – Varför ser ni upp mot himlen?, istället idag vilja fråga den sista generationens kristna: - Varför ser ni aldrig upp mot himlen?


Det finns slutligen ett budskap till i den här händelsen att ta till sitt hjärta

Tänk om Jesus bara hade stannat kvar på jorden!, kunde vi tänka. Hade det inte löst en massa problem? Men själv säger han, Joh 16:7: ”Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går, skall jag sända honom till er.”

Om Jesus stannat kvar på jorden hade det varit svårare för dig att få träffa honom än att få en lunch med president Obama. Kanske hade han kunnat boka in en tid för dig, fem minuter i Jerusalem år 2030. Men det är inte den relation han vill ha till dig. Han vill vara dig nära varje sekund av ditt liv. Och då fanns det ingen annan lösning än den här. Lyssna:

Jesus lyfts från jorden och in i Himlen.

Jesus lyfts ut ur tiden och in i evigheten.

Jesus lyfts ut ur EN tid för att kunna vara i ALLA tider.

Jesus lyfts från EN plats för att kunna vara på ALLA platser.

Jesus lyfts från Jerusalem för att kunna vara i Tokyo, London, Addis-Abeba och Borås, samtidigt.

Jesus lyftes alltså bort från lärjungarna just för att kunna vara tillsammans med dem, varje dag och på varje plats, d.v.s. alltid. Och därför är han vid din sida nu, genom den helige Ande. Och därför är detta budskap så oerhört viktigt för det kristna livet.


Vi sammanfattar

Jesu himmelsfärd är en tronbestigning. Han som lämnade Himlen för din skulle är nu återinsatt i härlighet och makt. Men en dag, kanske snart, ska han resa sig från sin tron igen för att komma tillbaka till en värld som behöver honom mer än någonsin. Och under tiden som vi väntar på hans ankomst kommer han till oss om och om igen, genom sin Ande, här och nu.



  • Comments(0)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post102