Eftertankar

Eftertankar

I adventstid

PoesiPosted by Eftertankar Mon, November 22, 2010 19:38:24



Som om någon bar en lykta


Som om någon bar en lykta

Inte som ett stort starkt ljus

Nej, bara som en liten strimma

Nästan omärklig vid horisonten

Så att ögat knappt ens såg den

Genom tung novemberdimma


Som om någon bar en lykta

Som en strimma hopp i världen

Som en fin tunn silverlinje på bergets högsta topp

Fast tydligt nog för den som vant sig

För ögon känsliga i mörker

För hjärtan känsliga för hopp


Som om någon bar en lykta

Som om någon kom allt närmre

Som om Någon snart var här


  • Comments(0)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post82

Han som såg det annorlunda

PoesiPosted by Eftertankar Sat, July 17, 2010 11:56:12

...

Salighetens pris

En kakafoni av röster från dalen,

där saligheten såldes ut

- enligt gammal fin boråsisk tradition -

till lågpris:

...

"Saliga är de vars väg är lätt,

ty de har en lång väg kvar att gå.

...

Saliga är klättrarna,

ty de skall komma högt upp,

på en stege.

...

Saliga är de som roffar åt sig,

ty de skall ha mycket pengar på banken,

när de dör.

...

Saliga är de som klarar sig själva.

Hur skulle de annars kunna

stå ut med sin ensamhet?

...

Saliga är de modemedvetna,

ty de kan imponera

på varandra.

...

Saliga är de unga och vackra,

ty de vet ännu ingenting,

om äldreomsorgen.

...

Saliga är de friska,

ty de är högt hållna,

av Försäkringskassan.

...

Saliga är ateisterna,

ty de tror,

på sig själva.

...

Märkliga är agnostikerna,

som vet,

att vi inget kan veta.

...

Farliga är de troende,

ty de tror inte,

på oss.

...

Saliga är de som aldrig hungrar och törstar,

efter rättfärdighet,

ty de skall aldrig förstå,

vad de går miste om!"

...

...

Och Han som såg det annorlunda

...

Eller, som Den Andre såg, och sa, det, Matt 5:1-12:

”När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:

...

Saliga de som är fattiga i anden,

dem tillhör himmelriket.

...

Saliga de som sörjer,

de skall bli tröstade.

...

Saliga de ödmjuka,

de skall ärva landet.

...

Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,

de skall bli mättade.

...

Saliga de barmhärtiga,

de skall möta barmhärtighet.

...

Saliga de renhjärtade,

de skall se Gud.

...

Saliga de som håller fred,

de skall kallas Guds söner.

...

Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,

dem tillhör himmelriket.

...

Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull.

Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen.”

...

...

By the way... Jag tycker att katten Nora är en fantastisk pianist: http://www.youtube.com/watch?v=zeoT66v4EHg.

  • Comments(2)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post73

Äntligen Himlen!

PoesiPosted by Eftertankar Wed, April 28, 2010 12:25:26

Äntligen Himlen!

Så känner jag.

Den här veckan inleder jag nämligen en kort predikoserie ämnad att löpa över tre söndagar i sträck. Så här ser planeringen ut:

Söndagen den 2 maj: Ursäkta, var ligger Himlen?

”Vårt hemland är himlen…” (Fil 3:20) Tron på att livet är evigt är en fantastisk tillgång, både i sorg och i glädje.

Söndagen den 9 maj: Dina fem första minuter i Himlen

Nu undrar någon: "Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?" (1 Kor 15:35) Frågan om vad som händer med människan efter döden är lika gammal som mänskligheten själv. Vad svarar Bibeln?

Söndagen den 16 maj: Vad ska vi göra i Himlen?

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.” (Upp 21:1) - För alltid, för evigt, är en väldigt lång tid Puh, säger Christoffer Robin till sin favoritbjörn i sagans värld. Han har rätt. Evigheten är en väldigt lång tid. Ingen av oss kan föreställa oss en evighet. Vad ska vi göra all denna tid, i ett liv utan slut? Kan man alls veta något om det?

Jag har sett fram mot att få hålla dessa föredrag länge. Naturligtvis är de också en del av min egen bearbetning av sorgen efter min son, Johan. I vår sorg har vi famnat efter hopp – och funnit det. Vad kan vi alls veta om livet efter döden?, kan man undra. Och utlämnade åt oss själva är vi förstås hänvisade till våra egna gissningar eller förhoppningar. Men Jesus vet något om Himlen. Och han har berättat. Tre söndagar i rad ska vi försöka lyssna till honom, så noga vi bara kan.

När jag närmar mig ett nytt och stort ämne brukar jag börja med att skriva något litet. Något som hjälper mig med den kreativa processen, som en slags starthjälp, eller som när man slår an en stämgaffel för att kunna stämma ett instrument. Den här gången blev det en liten dikt:

Jag brukade nog frukta,

så var det nog förut.

Då när jag ännu trodde,

att döden var ett slut.

Och fanns det nu en Himmel,

så var jag främling där.

För allt jag lärt mig älska,

det fanns ju nu och här.

Så tog du mig vid handen.

Vi gick upp på ditt berg.

Du sa: - Vid horisonten,

där allting skiftar färg,

bakom den mörkblå kullen,

där tar en Himmel vid.

En dag ska Himlen komma.

Då ska din värld få frid.

Du gjorde mig förbryllad.

Gud, är det så det är?

Ska inte allt gå under?

Allt som vi känner här?

Du log och sa: - Jag skapar

ny Himmel OCH ny Jord.

Och allt sedan den dagen,

har jag älskat dessa ord.

Jag fruktar inte längre.

Jag gläds åt det du sagt.

Att Himmelriket kommer.

Att vi ska se din makt.

Och ny och återskapad,

och vacker står vår jord.

Att dö är blott att klädas

till festen vid ditt bord.

Hoppas att vi kommer att mötas någon gång under dessa tre tillfällen i Korskyrkan. För dig som inte kan komma lovar jag att i efterhand lägga ut mina föredrag på kyrkans hemsida: www.korskyrkan.org.

  • Comments(2)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post66

Adventsbön

PoesiPosted by Eftertankar Mon, November 23, 2009 15:52:45

I år vill jag tända vart ljus i advent,

sakta och eftertänksamt.

De ska stå i givakt som soldater på rad,

när befälhavaren träder fram.

...

Det första ska brinna som bön inför Gud,

för den som inte kan tro.

Som en bön om ett nådens år för vår jord,

och för alla som aldrig fått ro.

...

Det andra ska brinna för den som är ensam,

för ensamheten är svår.

Guds rike är nära, men vad hjälper det,

den som inte Guds rike förstår?

...

Det tredje ska tändas för mänskor som hatar,

och inte kan sluta att slå.

För när kärleken kom, då blev kärleken hatad,

men Gud älskade världen ändå.

...

Det sista ska tändas för alla som sörjer,

för den vars gråt tagit slut.

Det ska tändas och brinna för alla vars liv

aldrig mera kan bli som förut.

...

I år vill jag tända vart ljus i advent,

sakta och eftertänksamt.

De ska lysa som gatljus en mörk vinternatt,

vid den väg där vår Gud ska dra fram.

...

  • Comments(2)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post47

Vaknatt, nattvakt

PoesiPosted by Eftertankar Wed, November 18, 2009 05:46:59

I natt flyr sömnen. Sorgen har kommit tillbaka med oväntad kraft. Johans födelsedag i söndags blev svår. Om och om igen spelades samma korta scen upp i mitt minne. Tusen gånger såg jag honom, den nyfödda lilla parvel som genast lades upp på mammas mage. Hans ansikte är vänt mot mig. Så slår han upp sina ögon för första gången, och hans blick möter min. Det är stort, heligt, fantastiskt... Jag ser in i mitt barns ögon, för första gången, en ung, nybliven pappa, och vet att mitt liv aldrig mer kommer att bli det samma igen. Allt är så vackert. Det är den lyckligaste dagen i våra liv... Och allt gör så ont. Minnet skär som knivar i själen. Tomrummet är omöjligt att bära.

Jag såg scenen framför mig när jag vaknade på morgonen, och för första gången inte kunde gratulera Johan på hans födelsedag. Det blev bara 22 att fira. Jag såg scenen på min inre bildskärm i bilen på väg mot gudstjänsten, när jag en sista gång tillät mig att känna efter, och grät hela vägen till kyrkan. Sedan stängde jag av, så gott det gick, och gjorde mitt jobb. På vägen hem stannade vi vid Johans grav, och jag tillät mig att känna igen. 22 glada födelsedagar. Den 23:e blev en sorgedag. Så här skulle det ju inte ha blivit.

I natt svek sömnen. Jag har vänt och vridit på mig i timmar. Nu har jag gett upp - och gått upp. Katten sitter bredvid mig och undrar om jag förlorat förståndet. Om en stund ska jag väcka min hustru med kaffe på sängen. Kanske kommer hon då att dela kattens fråga.

Igår arbetade jag en del med planeringen av Korskyrkans julgudstjänster. Kanske var det därför min trötta tanke följde ljuset fram till Betlehem och till en helt annan natt. Jag fångar orden i all hast. Ord som blir bön, och förbön. För kanske är det så att en vaknatt då och då är en kallelse, ja ett hedersuppdrag. Kan det vara så? Kan det vara så att man en och annan vaknatt blir inkallad som nattvakt i Guds rike?

...

Du håller ett barn i din famn Maria,

men barnet du fått får du inte ha kvar.

Var dag är en gåva. Ta vara på tiden.

Samla på minnen. Samla och spar.

...

Du bär ett barn i din famn, min syster.

Bär det försiktigt. Ta inget för givet.

Gläds över tanden, och steget, och orden.

Så vackert och skört, så flyktigt är livet.

...

Du håller ett barn i din famn Maria.

Men barnet, det håller en värld i sin.

En värld vars synder nu kräver försoning.

När Gud ger sin son, får han också ge din.

...

Du håller ett barn i din famn, min syster.

Och barnet det håller dig tätt intill sig.

När änglarna sjunger om fred på jorden,

vet du då vad freden ska kosta dig?

...

Du håller ett barn i din famn Maria,

som jag höll om mitt, min enfödde son.

Jag vet någonting om den tystnad som uppstår,

när ångesten lånar din sorgs megafon.

...

Jag vet nåt om sorg och nåt om förtvivlan,

om gråten och nöden, om kors och om grav.

O Kristus, Guds son, håll mitt barn tätt intill dig,

och bär oss som bär mer än vi klarar av.

  • Comments(1)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post46

Sorg

PoesiPosted by Eftertankar Sat, April 18, 2009 17:38:29

Jag fattar ingenting

Ingenting

Hur kan så många drömmar släckas

På en sekund?

Som ett ljus blåsts ut

Är du borta

Och kvar står vi

Utan dig

Utan dig för resten av våra liv

Det gör så ont!

Jag fattar ingenting

Gud, du gav oss en son

Och du gav honom drömmar

Som dog på en sekund

En hemsk mörk, mörk, mörk, natt

Hur kan så mycket bara dö

På bara en sekund?

Hur kan så mycket liv släckas så fort?

Och var var du?

Du som är överallt?

Var du där?

Såg du vad som hände?

Och vad betyder nu

Allt du sagt och gett?

Det gör så ont. Sorgen är… fysisk.

Och jag fattar ingenting

Jag vill skrika ut min smärta

Skrika och slå

Skälla ut dig Gud

Slå mot dig som ett ilsket barn mot pappas bröst

Skrika och slå

Men upptäcker till min förvåning

Att jag inte alls är arg på dig

Bara ledsen

Och förvirrad

Och tom, tom, tom… tom

För jag fattar ingenting

Men du fattar min hand

Och jag väljer att stå kvar

Till vem skulle jag annars gå?

Jag älskar ju dig

Och behöver dig nu

Mer än någonsin förr

Bär mig en stund

För jag fattar inte dig

Men du fattar

Min hand

  • Comments(1)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post2

Oändligheten

PoesiPosted by Eftertankar Sat, April 18, 2009 16:53:56

Jag trodde att Nåden

Var en slak lina

På vilken jag balanserade

Över Oändligheten

Nu ser jag

Att Nåden

Är Oändligheten

  • Comments(0)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post1

Orden och Tystnaden

PoesiPosted by Eftertankar Sat, April 18, 2009 16:50:34

Orden är en sådd

Tystnaden en åker

  • Comments(0)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post0
« Previous