Eftertankar

Eftertankar

Var, hur och när... är Gud?

PoesiPosted by Eftertankar Thu, October 20, 2011 10:58:59


Då skall Herren svara när du kallar,

när du ropar säger han: "Här är jag." (Jes 58:9)


Gud smyger sig sakta in i mitt sinne,

en ljummen sommarkväll vid Bäviks brygga,

hemma i vidunderligt vackra Fryksdalen.

Just när solen doppar penseln i vattenytan,

för att måla hela världen i azurblått

och i flammande rosso corsa rött,

sker det.

Och utan att jag ens tänker på det är han där.


Gud lägger sig på lur vid ett backkrön,

alldeles intill vägens kant,

likt en stråtrövare på jakt efter byte.

I ett gudomligt bakhåll

slår han en man till marken.

En man på viktigt uppdrag,

på väg mot Damaskus,

med hat i sitt hjärta.


Gud gömmer sig i en buske,

och väntar in precis rätt ögonblick,

innan han oväntat tänder sitt fyrverkeri.

Så får han busken att brinna,

och mannen att stanna.

Skräckslagen, fascinerad, drabbad,

och öppen som aldrig förr,

står han där

med Gud vid sin sida

viskande i den brännande ökenvinden,

förunderliga ord,

om framtid och hopp.


Gud går på maskerad,

i ett stall;

klär sig i människokläder,

och ropar på mänskligheten

genom ett spädbarns gråt i natten:

- Adam, var är du?


Och Gud är en ”hacker”.

En hacker och en ”cracker”.

Med kepsen bak och fram,

låter han den ena handen,

vant dansa fram längst tangentbordets tangenter,

allt under det att han håller colaburken i den andra…

... eller om det nu var ”hela världen” han höll.

Målmedvetet arbetar han sig förbi systemets alla säkerhetsspärrar,

och tränger sig in i de nervbanor som löper upp mot hjärnan,

där ord blir till,

och där tankar föds,

utan att någon ens av oss registrerat ett intrång.


Gud är en avundsjuk älskare.


Gud är en älskande pappa.


Gud är en klok gammal morfar,

som smeker din kind,

och stryker bort dina tårar,

i den varma, ljumma sommarvinden.


Gud är en hand i den döende mannens hand;

ett leende mitt i vardagsstressen;

initiativtagare till, och samordnare av din fanclub,

och den stränga tonen i den förmanande rösten

när du nyss var på väg att springa alldeles för fort över vägen,

trots långtradaren som närmade sig.


”Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till.”


(Micael Nilsson den 20 okt 2011)





  • Comments(0)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post105

Vem bryr sig då om Ragnarök?

PoesiPosted by Eftertankar Wed, June 29, 2011 08:07:29

Dessa tankar föddes efter en morgon framför TV-skärmen. Om vartannat handlade sändningarna om svältande barn i Afrika, klimatkrisen, ekonomiska rapporter, upplopp i Grekland.. Och om och om igen avbröts allt av olika reklaminslag.

Priset stiger på olja och el.

Värdet rasar på sunt förnuft.

- Köp dig ur tomheten!

- Shoppa dig hel!

Förnöjsamheten väger som luft.


Barnen svälter i Afrikas slum.

Afrika ligger långt bort från oss.

- Alla har rätt till ett

vackert kök.

Begäret sprakar likt tomtebloss.


Expertens röst på en tv-kanal,

förkunnar att världen är trött och sjuk

Men ”alla har rätt till ett

vackert kök.”

Vem bryr sig då om Ragnarök?



(Micael Nilsson den 29 juni 2011)


  • Comments(2)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post104

Oro

PoesiPosted by Eftertankar Wed, May 04, 2011 08:56:45


O, tänk att kunna vara alla till lags…

Men detta blev mig aldrig givet.

Det är svårt för den som måste kämpa

med tron på sig själv,

att ändå finna frid,

och vila

- detta så smärtsamt vackra ord -

i tron på Gud.

Oron är en massmördare.

Den lilla pojken blir snart vuxen

och glömmer bort att leka.

- Herre, förbarma dig.


  • Comments(0)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post100

En sörjande pappas trevande efter hopp

PoesiPosted by Eftertankar Wed, May 04, 2011 08:16:33


En dag ska tiden öppna sig,

som om någon vred om nyckeln

till en gammal fastrostad dörr.

En dag ska världen öppna sig,

ja världar, och åter världar,

som när vandraren äntligen når den gröna ängen

strax intill lugna vatten,

efter många års mödosam vandring,

den smala vägen

genom dödskuggans trånga, kalla dal.

Och ögon som vant sig vid mörker,

ska lysa och glittra igen.

Säg Gud… Säg att det är så det måste bli.

  • Comments(1)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post99

Som papper

PoesiPosted by Eftertankar Mon, April 25, 2011 13:04:29


Ångesten river själen,

som vore den en gammal papperslapp,

blekt och skör,

där någon snabbt krafsat ner

svårtydda bokstäver.

Kanske är det ord.

Kanske var det meningar.

Kanske var det meningsfullt.

Men det är svårt att lägga pusslet igen.


  • Comments(1)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post98

Och kvar fanns bara en massa "får"

PoesiPosted by Eftertankar Tue, April 12, 2011 12:31:38


I avslutningen av våra söndagsgudstjänster
avskiljs nästan alltid tid
för bön,
stillhet,
lovsång,
eftertanke...

Under söndagens andaktsstund,
en liten frizon i tiden,
ett enkelt vindskydd,
och med påtagligt hög och klar luft,
skrev jag snabbt ner några ord:


Alla "måsten" låg tunga över livet

likt den tjocka morgondimman

över de väldiga myrmarkerna

i min barndoms lite vemodiga värmländska landskap

en tidig dag i slutet av september,

men löstes upp...

ja, blev till intet

då nådens sol gick upp

med läkedom under sina vingar.


Och se, där låg en äng

strax invid stilla vatten,

och kvar fanns bara en massa "får".

  • Comments(0)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post96

Det hissnande stupet

PoesiPosted by Eftertankar Mon, April 11, 2011 13:33:00
Det hissnande stupet...

Den djupa skrevan
mellan vetenskap och verklighet,

mellan sökande och sanning...

Liksom den milsvida klyftan mellan
upptäckter och konsekvens
gjorde vandraren knäsvag...

...och ödmjuk.



Borås den 11 april 2011

  • Comments(0)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post95

Ingen prutmån

PoesiPosted by Eftertankar Thu, December 09, 2010 09:34:51


Vid din grav,

finns ingen prutmån.

Där står allt på spel.


För antingen har jag ett hopp,

eller så har jag inget.


Men vad är då ett hopp,

värt att leva för,

och starkt nog att dö på?

Och vad är bara en förhoppning?


Vem kan lova liv,

bortom döden?


Vem vet vad som tar vid,

bortom allt jag känner?


Grubblande och trött i tanken,

tårögd och töcknig,

hör jag rösten från någon som vet bättre:


- Gråt inte Maria.

Han är inte här.

Han är uppstånden.


  • Comments(0)//eftertankar.micaelnilsson.com/#post84
Next »